I torsdags vid 21-tiden startade vi resan. 135 mil non stop ner till Klostermansfeld i Tyskland, som nog låg "i mitten av ingenstans" Linda och jag turades om att köra, medan den andra försökte sova lite. Fungerade jättebra. Med oss i bilen hade vi Lena och Sheba, och Ice, Sonic och Faye. Så roligt att åka tillbaka till Tyskland och träffa Sonic´s och Faye´s uppfödare, och säkert jätteroligt för dom att se hundarna igen.

Det blev lunch längs autobahn!

Vi skulle bo i en lite by som låg en bit  ifrån själva evenemanget och vid 17-tiden på fredan kom vi fram. Det blev några små felåkningar, men till slut gick det.

Stugan vi bodde i låg vid en liten sjö och det var många ponnar i stugorna runt omkring. Lite som känslan när man är i Borås, på våran träff, man stöter på andra Pon när man går ut genom dörrn, vilket i vanliga fall inte är så vanligt.

Klubben som höll i den här träffen heter APH (Allegemeiner Klub für polnische hunderassen), så en hel del Polski Owczarek Podhalanski fanns i stugbyn också.

Vi delade stuga med Eva som är Sonic´s uppfödare och hennes kompis Maja. Eva hade två hundar med sig och Maja en. Det blev lite trångt, men fungerade bra.

Efter en middag på restaurangen i stugbyn blev det tidigt sänggående på fredan. Man kände sig lite mosig efter bilfärden.

På lördagen skulle vi åka till utställningsplatsen, där klubben arrangerade ett ZTP. Det är nån form av bedömning inför avel. Som jag förstod det så måste man gå igenom det för att få använda hundarna i avel. Man gör en exteriörbedömning och även ett litet test med olika stationer med olika situationer.

Eva skulle göra det med Sonic´s bror Budrys. Faye´s uppfödare skulle göra nåt liknande, fast med avkommor från sin kennel, så jag skulle visa Faye. De unga hundarna skulle dock bara visas exteriört.

Platsen vi skulle vara på var jämförbar med våra brukshundsklubbar, med en klubbstuga och en stor gräsplan.

Faye´s bror Filius K.

Eva och Budrys väntar på sin tur!

Här går dom förbi ett paraply som fälls upp när man närmar sig.

Linda hjälpte till att "släppa" ett gäng burkar och flaskor som skramlade rejält. Sonic tyckte att det var mycket intressant att det kom hundar förbi hela tiden, och skramlet bekom honom inte ens första gången.

Sonic´s pappa Docent Gajpon

Sonic vilar efter sitt "arbetspass" på plan

Faye får sin bedömning. Bedömmaren till vänster och Faye´s uppfödare Monika till höger. Det mättes både här och där. Längd, höjd, omfång, svans och nos  Alla tänder var på plats och de satt fint också! Faye skötte sig utmärkt.

Faye i rörelse

Efter en händelserik dag åkte vi tillbaka till stugan.

Våra hundar utanför stugan.

Linda och Sonic.

På lördagskvällen ordnade klubben en middag med underhållning, så vi åkte tillbaka till utställningsplatsen på kvällen.

Långbord

Mat

Dricka

Underhållning!

En mycket trevlig tillställning.

Söndan var utställningsdagen. Vi kom till platsen vid 09.00 och det skulle börja 10.00 Lugnt tyckte vi, tog en fika och en macka efter att fått upp tältet.

Vår lilla boplats.

Vi kollade i katalogen, men där kunde man inte utläsa i vilken ordning hundarna skulle gå och dessutom skulle vi gå i olika ringar för olika domare. Sheba och Faye skulle bedömmas av en domare och Ice och Sonic av en annan. I ena ringen började man med veteranhanar och i den andra med championhanar! Linda gjorde sig beredd med Sonic, eftersom öppenklasshanar skulle gå efter champion. Plötsligt skulle valparna gå emellan i den andra ringen så Lena fick sätta fart.

Sonic hade 7 andra hanar i sin klass.

Här kollar domaren tänderna!

Bakom Linda står en bror till Faye´s mamma, och likaså framför. Det var kul att hitta dessa "släktingar" lite här och där.

Sonic vann klassen och fick således ett tyskt cert 

Lena och Sheba i ringen

Valpkklassen bestod av hundar mellan 7-9 månader och Sheba blev andra bästa tikvalp.

Som sagt, ordningen var inte helt klar, så när Sheba var klar sa jag till henne att vi kanske kunde ta ut Faye och Ice och rasta dom! Precis när jag tagit ut Ice ur buren så ropade dom att alla championtikar skulle in! Snacka om att jag fick panik! Jag ville ju borsta lite och "värma" upp, eftersom jag vet hur Ice kan vara efter att ha legat i buren i nån timme! Typ helvild.

Det var bara att glömma! Stoppade en liten borste i bakfickan och hoppades på lite tid att i alla fall dra det översta med borsten. Klokt nog hade jag borstat igenom henne dagen innan, före middan, så hon så hyfsad ut 

5 andra tikar och här var det ingen bokstavsordning i hur man gick, så jag gick som nummer 3.

Det var rätt varmt så vi väntade i skuggan på vår tur att bedömmas.

Framför oss på denna bild står Maja med sin tik och efter mig står Hartmut med Faye´s mamma!

Vi vann klassen och Ice fick också ett cert. Här har hon stenkoll på köttbullefickan 

Man skulle ju velat ha borstat lite till men det gick ju bra ändå!

Sist men inte minst var det Faye´s tur. Här är det grundlig genomgång av tänderna.

Faye visade hur man inte ska gå i ringen, men med tanke på att vi säkert sprang 20 varv, så skötte hon sig mestadels.

Hon vann också sin klass och blev Juniorklubbsegrare och fick ett Juniorcert.

I dom slutliga konkurrensen, där bara en vinnare koras (inga 2:or, 3:or osv.) så blev vi slagna, men vad gjorde det  vi var så glada över alla våra vinster så vi höll på att spricka! Hanarna vanns av championhanen och tikarna vanna av en tik i typ "Äroklassen" Det är en klass bara för internationella champions. Jag tänkte anmäla Ice där först, men Eva sa att man inte skulle få vara med och "slåss" i bästa tik då, så jag lät bli. Det hade dom ändrat denna gång, men det var väl ändå tur att jag inte gjorde, eftersom den som slutligen blev bästa tik gick där 

Alla fick varsin fin rosett, utom Faye som fick 2.

Efter några härliga intesiva dygn var det bara att packa ihop och dra sig sina 135 mil hemåt. Det flöt på så himla bra så efter 18 timmar var vi hemma.

Det var en mycket lärorik helg. Det var roligt att träffa Sonic´s pappa Docent Gajpon, med ägare och också Sonic´s  bror Burek, med sin familj. Faye hade förutom sin mamma och bror även sin moster, syster och mormor där, jättekul! Vi blev så vänligt bemötta och många "småpratade" med oss. Det var också kul att träffa Hartmut och Monika, Faye´s uppfödare. Ja, en toppenhelg helt enkelt, och bäst av allt, det var kanonväder också!